Hållbar Regional utveckling

var temat för den kurs jag var på i Stockholm fredag 5 maj. Arrangörer var Tillväxtverket, Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Statistiska Centralbyrån (SCB). En mycket intressant och givande utbildning med aktuella forskarresultat från Göteborgs och Linköpings Universitet och Jönköpings Business School. Även analytikern Enrique Garcilazo från OECD som gjort ett antal studier på svenska Regioner medverkade.

Bland de resultat som påvisades har jag valt ut några:

Ett långsiktigt välmående samhälle bygger på samverkansfaktorer som förstärker varandra inom besläktade näringar, tex gjuterier i vårt område. Intressegemenskap bland medborgarna är en annan styrkefaktor, tex ett starkt föreningsliv och intresse för miljö och hållbarhet.

Urbaniseringen ger så kraftfulla ”stordriftsfördelar” i kompetensförsörjning och möjligheter till specialisering att den med säkerhet kommer att fortsätta. Även mindre regioner och kommuner måste utvecklas i urbaniserad form för att klara konkurrensen från de större städerna, Det måste växa fram en bättre förståelse och acceptans för denna kraft. Risken är annars att man hamnar i stagnation och bakvatten, ”ingen vill flytta eller etablera sig i en sådan region. Undantag är besöksnäringen där resemålet inte kan flyttas.

Kommunikationer och infrastruktur hjälper de avlägsnare regionerna, men kan inte motverka urbaniseringen. Som exempel nämndes universitet och specialistvård som kräver kluster av experter och hög kompetens. Det räcker inte med en professor eller en superdoktor i en region. Handel är en viktig drivkraft för välgång.

Stad och land – hand i hand. Stödpolitik kan inte rekommenderas, de som bidrar blir missnöjda och uppgivna, de som tar emot avtrubbas i sin drivkraft att bli vinnare. Identifiera regionens unikiteter, se visionärt och långsiktigt, våga fatta ibland obehagliga beslut som gynnar långsiktigheten var rekommendationer från OECD.