Varför missnöjd.

Det var inte bra att ha misslyckats att få alla att förstå att kommunens ekonomi måste vändas och att det behövs kraftfulla åtgärder. Men det är än värre att inte oppositionen kunnat prestera någon konkret besparing över huvud taget som man skroderade med i propagandan inför folkomröstningen. I stället försenar oppositionen nödvändig byggnation vid Astrid Lindgrenskolan, föreslår bidrag till en förening som inte finns finansiering till. Nu står vi här med en stram budget som ska göras allt för att klara, men då gäller det att inte bara sitta med vid bordet utan också komma med förslag till förändring och vara villig att ta ansvar. Eller som det uttrycks på Ingela Nilsson Nachtweijs blogg ”Om man vill och kan men inte gör, då vill man inte!” När ett statligt verk för att uppfylla egna mål om minskade personskador I trafiken föreslår åtgärder som riskerar utvecklingen I en hel region då blir jag också missnöjd, mycket missnöjd. Det måste till en helt annan syn och förståelse för hur avgörande viktig en bra infrastruktur är. För en tid sedan föreslog man nedläggning av Stångådalsbanan och nu begränsad framkomlighet på alla stamvägar kring Vimmerby genom hastighetsbegränsningar. Låt verket återfå sin uppgift att skapa förutsättningar för en positiv trafikutveckling, annars byt verkets namn till Avvecklingsverket.